Seriespelssummering, 2026-03-14

Kämpa-Kalle, Dunder-Noel, Super-Levi och Bakdörrs-Elliot...

Finspång tur och retur, i skur där vi till en början hade lite otur...

Eller så var det bara "påslaget" som saknades, efter en tidig morgon.

För det kändes lite som om det saknades fart, i ben och skalle initialt.

Varför? Det vet vi inte, men vi coacher får ta på oss lite av det ändå.

Match 1 mot Solfjädern känns tung, där vi tyvärr verkar sakna fart i ben och väljer att ligga bekvämt en bit ifrån dem i pressen vilket gör att vi inte riktigt hjälper Levi på det sättet vi vill göra. Det blir också ett väldigt icke-konstruktivt spel där vi tror att långbollar helt plötsligt skulle vara Ekholmens melodi, vilket blir plockpotatis för ett duktigt Solfjädern och vi får en uppförsbacke vi inte riktigt lyckas ta oss ur.

Många spelare känns lite tagna av det tuffa motståndet och deras höga press och det är många bollar som studsar "fel" vid mottag och försök till dribbla 1v1. Vi får faktiskt tacka Levi som storspelar och håller nere siffrorna denna match. Även om vi som vanligt lyfter oss något till andra halvleken är detta inte riktigt det Ekholmen vi vant oss att se, där vi förlorar matchen med uddamålet.

Match 2 mot Finspång som sker direkt efter matchen mot Solfjädern kanske kommer lägligt för grabbarna som tvingas släppa matchen nyss spelad snabbt. Vi manar verkligen på dem att "göra jobbet" där vi till vår glädje lyfter oss rejält i man-man och press-spelet i egen zon. Men då det fortsatt går tungt för några av våra spelare framåt gör vi lite omkastningar i anfallsparen som delvis verkar bita. Grabbarna börjar direkt spela enklare i sina nya omgivningar istället för att jaga den "perfekta" passen eller avslutet och då nycklar vi upp det framåt bättre. Vi är fortfarande lite för "bekväma" i jobbet hemåt och tyvärr blir några fortsatta försök till de icke fungerande långa uppspelen återigen kostsamt med vändningar emot oss varav något blir mål. Vi lyckas dock bättre framåt där de enklare passningarna visar sig vara de bättre besluten för att nå framgång och vi lyckas göra ett avgörande mål i en annars väldigt jämnt match precis i slutet.

Match 3 mot Norrköping P13 kommer efter ett (för oss ledare) välkommet uppehåll då vi kände vi behövde hitta tillbaka till något bättre grundspel. Och det gör vi, kanske delvis för att vi i samma veva hunnit utvärdera och kastat som lite. Vi spelar i regel hela denna matchen mer i stil med hur vi vill spela men vi har fortfarande lite svårt att hålla undan dem från vårt slott framför mål. (Men vi har ju "väggen" i mål längst bak igen!) Framåt ser det mycket trevligare ut långa stunder där vi spelar bak och börjar om i större utsträckning istället för att driva 1v1 eller bara köra långa uppspel och får bett. Vi gör även ett av våra mål väldigt snyggt i samband med ett offensivt frislag där Ozzy slå en fin pass till Theo som påpassligt sätter den. Elliot läser också av en situation bakom mål där han tillåts få tid där han "vallar in den" via att skjuta i ryggen på deras målvakt. Kyligt värre.

Det känns givetvis skönt att vi avslutar dagen (och 4-manna) med en bra insats. Levi som gladeligen står samtliga matcher tar ju förutom de bollar han "ska" även mycket mer därtill och räddar oss stundtals. Trygghet!

Skulle vi utse en dagens lirare så skulle det kanske gå till honom ändå?

Nu är det fortsatt 5-manna som gäller, med fokus matchspel tisdagar!

...medan onsdagar blir mer flexibelt, fokus övningar och matchmoment.

Det ska bli både spännande och lite läskigt att spela Floorball på Röd!

...så tur det i alla fall är några veckor bort så vi hinner hitta lite grunder.

Summeringen av säsongen kommer säkerligen senare men det kommer väl inte som någon överraskning om vi skriver ut att vi tycker denna säsongs alla seriespel har varit mer eller mindre fantastiska?

Vi ser en stor utveckling av det individuella och det sociala mellan grabbarna men även att spelet (trots lite bakslag idag) som lag blivit bättre sedan början av hösten och känner därmed att vi lyckats med våra mål.

Tack som f-n för idag grabbar och föräldrar!

Det är som alltid ett privilegium att ha med detta gäng att göra.