Dela nyhet
Serien har vänt och förändringar står för dörren
21 dec 2017 0 kommentarer
Sista matchen före jul renderade i en tung förlust mot ett fysiskt spelande KFUM Norrköping. Det har under säsongen varit det vi har haft svårast för. Fredagskvällen i Folkungahallen var inget undantag. Trots att vi vann skotten i varje period var det gästerna som avgick med segern när de satte matchvinnande 3-4 med två minuter kvar att spela.
När vi mötte KFUM första gången var det seriepremiär och en högre grad av osäkerhet. Både på spelet, positioner och var vi egentligen stod i konkurrensen bland de andra lagen i serien. Förlust då med 4-1 på bortaplan trots ett spelmässigt övertag.
Sedan har vi under åtta matcher mer och mer landat i det vi vill göra och framförallt hur. Laget och spelarna har överlag responderat bra på det vi har velat göra även om det har framkommit att spelsystemet inte har landat hos alla. Det har gjorts en resa under hösten som laget under våren kommer ha nytta av. Inte minst vårt återkommande tal om det dubbla ansvaret.
Matchen på fredagskvällen står länge och väger. I vanlig ordning är det vi själva som står för farligheterna i båda riktningarna. Norrköping har svårt att penetrera försvaret som under längre tid sätt bättre och bättre ut, när vi gör saker på rätt sätt. Det första målet kommer från bortaklubbor efter att halva den första perioden har spelats. Något emot matchbilden, men mål förtjänar man inte, de görs.
Periodpausen handlar som den brukar handla om - att identifiera det vi gör bra och det vi behöver göra bättre. Det är återkommande tendenser och speltaktiska deltaljer som lyfts fram. Mot ett lag som är äldre, tyngre och mindre tekniska är det också just dessa delar vi vill utnyttja. Upp med bolltempo, utmana de ytor vi vill skapa och ta bollen på mål.
Problemet för dagen är att i detta mål sitter den en keeper som fortfarande håller hög klass sedan han fick känna på SSL-tempo för några säsonger sedan. Han stänger effektivt till kassen och har dessutom god hjälp av målburen vid några tillfällen, i sann Pekka Lindmark-stil. Han avslutar än starkare och har några brutala räddningar i slutet av matchen där i princip alla andra redan noterat ett mål i protokollet för hemmalaget. Det är bara att släppa klubban och försiktigt applådera insatsen.
Norrköping gör också ett andra mål i inledningen av den andra perioden innan vi vaknar till och tar över tillställningen. Vi vinner skotten i första perioden med 15-9, stärker intrycket med 14-6 i andra. Det ger dock "bara" två mål men det gör att vi är lika inför den avslutande perioden som ska bli intressant.
När Max Johnson hänger upp 3-2 i den åttonde spelminuten i tredje perioden har vi ledningen för första gången i matchen. Spelet och matchbilden pekar tydligt i vår favör och vi ska kunna spela av matchen och skapa chanser på motståndarnas iver och misstag. Vår bristande rutin och tålamod gör dock detta svårare än väntat. Vi får direktiv om att hålla bollen längre på våra backar för att tvinga upp KFUMs forwards och än tydligare tvinga fram ytor runt deras center.
Ivern gör att vi spelar på rakt motsatt sätt. Vi trampar in från sargen så fort vi får bollen, tvingas söka passning på mindre marginaler och ger bort väl många spelvändningar. Det är något som laget har att träna på framöver. Det tar tid att lära sig ett mer cyniskt spel och nyttja de taktiska och tekniska fördelar som vi i grunden ska vara kapabla till.
Varsin utvisning utdöms, vi har svårare än Norrköping att förvalta läget och kvitteringen till 3-3 kommer mot slutet av bortalagets numerära överläge. Fem minuter kvar och spänningen stiger. Matchen har spelats i relativt lågt tempo med desto hårdare närkamper. Vi har inte fysiken att stå emot i alla lägen och när både tempot stiger och närkamperna blir än hårdare närmar vi oss det som har varit svårt under hösten.
Vi är ett lag som behöver hjälp av domarna att stävja det fysiska spelet. Vid några tillfällen är jag och Gidlöv något skeptiska till på det sätt som vissa närkamper genomförs. Det är stundtals rent av fult där man kan tycka att bortalaget går in för att inte bara vinna bollen. Domarna har rätt att välja vilken nivå de vill, vi står under de sista tio minuterna inför en innebandy vi inte är fysiskt kapabla till eller ens vill spela.
Det är också nu Tillberg spikar igen på allvar i det bortre målet på planen. Vi sätter upp chans efter chans utan att lyckas få nätmaskorna att fladdra nämnvärt. Istället är det Bonnevier i bortalaget som då får in bollen bakom Dahl efter en tilltrasslad situation. 3-4. Ridån börjar lösgöras från taket.
In på spel sex mot fem. Hygglig press, inte några tydliga målchanser. Matchen blåses av och ännu en tung förlust inkasseras. Ledighet över jul väntar och de matcher som kommer i januari och därpå följande ska laget ha bättre chanser än tidigare att plocka fler segrar. Det handlar om att ta till sig det som förmedlas och ta ett än större ansvar för den egna prestationen än tidigare. När serien avslutas i vår ska laget ha en komfortabel plats i tabellen innan det är dags att börja om på nytt. Ut i spåren, in i gymmet, nöta detaljer och starta upp säsongen på nytt.
Detta kommer dock ske utan min närvaro. Träningen i torsdags och matchen i fredags var min avslutande insats i laget och föreningen. Det handlar helt enkelt om att jag har fått ett nytt jobb i Västerås. Flytten går kort efter nyår och gör det knepigt att fortsätta på annat sätt än att önska laget och coach Gidlöv lycka till med utvecklingen.
Jag kan inte annat än att uppskatta förtroendet från föreningen och tacka alla inblandade för det vi har gjort så långt. Det finns god potential i laget och de bestämmer själva hur långt man vill gå. Både som kollektiv och individ.
Från sargkanten, något längre bort än vanligt - Samuel Rosenkvist